Östersjöar II Recension 2026-10-31

ÖSTERSJÖAR - II - RECENSION - 2026 - ICIT WEBZINE:

Östersjöar - II 

Låtlista: 

1. Över Havet 
2. Finsk Design  
3. Ner Som Regn 
4. Rambo (Rädda Oss Nu) 
5. Cirklar  
6. Lillemor 
7. X2000 
8. Jorden Undergång 
9. Allt I Allt Är Allt Vi Är 

Skivan II släpps på vinyl av Coop Records Gotland och Svensk Psych Aften (DK) samt finns på de sedvanliga digitala plattformarna den 6:e november 2026!

---------------------------------------------------------------------------------------------

Recension av Damir på ICIT Webzine - 2026-10-31:

Gotlands stoltheter Östersjöar är tillbaka med deras nya platta "II" och det är en mycket gedigen skiva som tar oss med till vidderna och vattendragen runt i Sveriges olika själsliga landskap. Det är i alla fall så det känns efter tre lyssningar av samtliga spår!

Inledande "Över Havet" mullrar igång med lite elektroniska referensramar som sätter tonen för låtens upplyftande groove. Det är både röj och ett fint sväng som låten bjuder på. Sången är lika fin och desperat i sitt uttryck och är något som fått känneteckna Östersjöar´s vokala omfång, där det liksom inte går att värja sig emot de emotionella uttryck som träffar en rakt i hjärteroten.

"Finsk Design" är nästa låt till rakning och här bjuds det på 2 minuter och 15 sekunders utomordentligt kraut-röj som bara Östersjöar kan bjuda på. Det är underfundigt och luftigt med en känsla av att "Nu kör vi - Alla musiker ombord på skeppet". Det är mycket befriande att Östersjöar faktiskt vågar "kill their darlings" i den bemärkelsen att de vågar låta denna låt vara så kort och intensiv som den faktiskt är. Här får man även en känsla av att producenten Mattias Bärjed med ett förflutet i bland annat svenska hardcore-legenderna "Refused", kanske även hade ett finger med i att låtens kärna förblev kort och rak på sak?

"Ner Som Regn" är det något till en början dämpade tredje spåret som känns som att man står på någon av Gotlands många utsiktsplatser och blickar ut över havet. Som vanligt så griper texten tag i lyssnaren och man vill nästan ta upp sin näve och knyta den och sträcka ut den i valfri riktning. En influens som kanske inte är helt uppenbar är att jag får lite Kent-känsla över en del av texternas utformning. Det kanske är mer uttrycket än själva textraderna i sig som får mig att få lite Kent-referenser? Låten i sig och det fina drivet med melodierna i fokus skulle även få The Cure att vilja planka denna underbara låt! Vi får se om Robert Smith och company kan få upp ögonen för Östersjöar och kanske bjuda in dom som förband om de väljer att återkomma till Globen i Stockholm? Det hade varit helgrymt! Drömmar kan ibland överträffa dikten som det brukar heta.

Fjärde spåret på nya skivan har den intressanta titeln "Rambo (Rädda Oss Nu)" och här får vi delvis lite lätt falsett-sång som med sitt spröda uttryck får en att känna både lite vemod men samtidigt det där ljusa och hoppfulla som Östersjöar har patent på. Från sorg till eufori är det inte många band som lyckas väva ihop, och med Östersjöar så känns det alltid lika självklart och okrystat! Det känns som att låtarna har kommit till utan för mycket överansträngning men samtidigt att de har fått växa fram i lugn och ro. En paradox kan tyckas, men med Östersjöar blir detta fenomen en självklarhet som saknar motstycke inom svensk musik i nuläget och det är en naturkraft och styrka att räkna med. Texten är gripande och även fast jag inte rent intellektuellt förstår innebörden helt och hållet, så känns det som att man är med i varje stavelse och bara väntar på vad nästa Cliffhanger ska bjuda på.

"Cirklar" klockar in på angenäma 2 minuter och 46 sekunder och är det där viktiga femte spåret som varje skiva inte alltid kan leva upp till. Östersjöar lyckas däremot göra "mitten-låten" högst levande och relevant. När trummorna tar ett break, så blir undertecknad som själv är trummis, väldigt glad eftersom det där med att låta låtarna andas lite, är ett grepp som alltid brukar funka väldigt bra och så är även fallet med denna fina komposition.

Nästa låt, "Lillemor", har en mycket poetisk låttitel och textraden "Mor och far sover, men inte jag" kan nog alla småbarn känna igen sig i eller har vi feltolkat det möjligen? Hur som haver, låten känns både atmosfärisk och lugnande på ett sätt som inte alltid var fallet med den tidigare debutskivan från Östersjöar. Om man jämför med första plattan som var en frisk fläkt på sitt vis, så är "II" ett steg till in i Östersjöar´s djupa musiksjäl och en drömsk värld där allt är möjligt och allt kan bearbetas genom musikens helande kraft och djupa uttryck. 

Tåglåten "X2000" är en betraktelse över något som kanske inte riktigt blev av men som textförfattaren trots allt vill rätta till eller få svar på. Det är också en undran hur andra kan se på oss och tåget som liksom tuffar på i den mörka svenska vinternatten med huvudpersonens mörka spegelbild i tågfönstret, kan ge oss ett svar på alla våra existentiella frågor och undringar. Det är en ganska vemodig låt men den har en läkande kraft som liksom vill säga oss att "allt kommer bli bra bara man håller ut och inte överanalyserar allt".

"Jordens Undergång" är näst sista spåret och den känns väldigt fräsch med sitt domedagsaktiga skimmer. "Apokalypsen kommer" känns som en klockren samhällsbetraktelse och textrad som Sisters of Mercy skulle ha varit väldigt nöjda med i sin låtkatalog, men nu hann Östersjöar före så de får fint räta in sig i ledet! Låten känns även som det mest post-rock-aktiga som Östersjöar hittils gjort men samtidigt är den underliggande tonen och det mallande ackordet lite krautigt i sin musikaliska struktur och natur. 

Efter den lite kvävande "Jordens Undergång", så avslutas denna mycket gedigna skiva med alstret vid namn "Allt I Allt Är Allt Vi Är" och här får även Jesus plats vilket är ett litet otippat grepp som väcker lite förundran och förnöjsamhet hos mig som troende. Det känns som att man som lyssnare får tillfälle att smälta hela skivan med denna sista låt, som även bjuder på lite folkmusikaktiga tongångar som självaste Kebnekajse hade varit stolta över. Precis som med resten av skivan så blir dock avslutningsspåret inte något långt mastodont episkt drama, utan lite mer än 3 minuter får räcka och detta grepp funkar riktigt bra även här när skivans sista toner får klinga ut.

Det kan kännas som en musikklyscha att säga följande, men Östersjöar har utvecklats med den äran till den "svåra andra skivan" och det är en platta som har lika mycket fint hantverk som själ i sig. Det som definitivt ska uppmärksammas är bandets fina förmåga att väva samman både det melankoliska och det ljusa, ibland i en och samma låt. Detta är lite unikt och något som stannar kvar hos mig som lyssnare efter tre varv av plattans nio låtar. 

Som musiker, som skribent och som recensent så kan jag ur alla dessa synvinklar bara säga att denna platta både känns lättillgänglig men samtidigt kräver den att lyssnaren kan släppa allt annat och bara dra på sig sina hörlurar och krypa ned i sin favoritsoffa och drömma sig bort med denna platta som soundtrack till själens läkande krafter. Gör dig själv en tjänst och lyssna aktivt på detta mästerverk och du kommer att bli rikligt belönad!