Den Hemliga Musiken - Live Recension - Stockholm 2026-03-14

RECENSION – KONSERT MED: ”DEN HEMLIGA MUSIKEN” 2026-03-14 – PARKEN SÖDER – STOCKHOLM:

 

 

Ibland så upptäcker man band som både är superbra musiker samt mycket trevliga människor och Den Hemliga Musiken från Dalarna är ett av dessa eminenta band!

 

Denna konsert på Parken Söder i södra delarna av centrala Stockholm lade ribban högt med ett band som ständigt verkar utvecklas i olika riktningar. Grunden i deras musik är rock i alla dess former. Det kan vara allt från folkrock, Hendrix och Zappa-aktiga och underfundiga rockiga passager av olika former till lugna nästan folkviseaktiga former av musikaliska stycken. Det är musik som ständigt håller en på tårna!

 

Första låten ut i kväll är låten som handlar om en gädda som i folkmun kallas för ”Hjälmare satan”. Den inleds med ett lite mystiskt intro som för tankar till österlandet. Raskt så markerar ett trumslag på virveltrumman att nu är det dags att börja rocka och det är ett mycket fint groove som bandet bjuder på. Låten tuffar på med olika partier som flyter ihop till en fin enhet. Om vi förstått det hela rätt så dyker det upp två omgångar med ett finurligt parti som ska symbolisera en tvåtaktsmotor som puttrar på och det låter faktiskt precis som just det!

 

 

Nästa eminenta låt till rakning är ”Hundåren”. Här är det inräkning från trummisen och sedan pang på med ett intro som Hendrix nog gärna hade velat låna till någon av sina egna låtar. Det är sedan många fina riff och melodislingor som följer. Det som slår mig är att man ibland inte hinner uppfatta om låten går helt i moll eller dur. Kanske att man inte ska överanalysera detta faktum, men det är väldigt intressant i alla fall. Lite folkrocktoner bjuder även låten på. Tänk ungefär Kebnekajse anno skivan ”II” eller ”III”. Jag kommer säkerligen återkomma till detta senare i recensionen, men det tål att sägas många gånger - Bandet är verkligen jättekompetenta musiker och det är en ren fröjd att få uppleva detta band på en så intim och liten scen!

 

”Dyrt å Leva” är tredje låten vi bjuds på ikväll och nu blir det även lite sång från Robbin Hagman som annars lirar gitarr. Här riffas det på med den äran och som gammal fantast av nordirländska rockbandet ”Therapy?”, så njuter jag av dessa finurliga rockiga riff. Robbin på sång konstaterar att det just nu är ”Dyrt å Leva” och det kan man lugnt hålla med om. Bandet gör även lite konstpauser mitt i låten och där berättar Robbin om ett möjligen utomjordiskt möte med en speciell ”kraft”? Väldigt kul grepp och detta gör att man undrar vad som skall hända härnäst! Trots att låten tar upp ett svårt ämne som många människor idag kan relatera till, så känner man sig upplyft efter att sista tonen klingat ut.

 

 

Sedan så följer en bandpresentation där bandet jammar loss lite samtidigt som de tre bandmedlemmarna introduceras för publiken på Parken Söder.

 

Efter detta korta mellanspel så följer en egensinnig cover på Jan Johanssons ”Polska från Medelpad”. Här briljerar hela bandet om vartannat och det är en fröjd att höra en upprockad version av denna fina gamla folkjazzvisa. Just denna folkrockaktiga låt fungerar mycket bra i kontrast till de lite mer upptempoaktiga låtarna som det bjöds på tidigare. Det är kul när bandet drar ned på tempot något och man bjuds in till en sagovärld och naturtroget tema från svunna tiders Sverige. Man får så att säga pusta ut en aningens och det är väldigt skickligt gjort av bandet att tänka på 2-3 snabba och grooviga och en med lite lugnare tempo. Jag har alltid uppskattat band som kan spela olika typer av sånger och som trots det kan bibehålla en röd tråd genom hela konserten. Den Hemliga Musiken är ett av dessa band som verkligen kan löpa hela linan ut med all heder i behåll!

 

En liten kärleksförklaring följer sedan, närmare bestämt låten ”Ack Dina, du sköna”. Den handlar om sångarens fästmö om vi uppfattat det hela rätt. Här blir det lite bluesrock-flirtar som nästan för tankarna till lite Gary Moore-stuk men på ett originellt vis. Återigen så bjuder låten på både lite rockigare partier för att helt plötsligt lugna ned sig lite igen. Kanske övertolkar vi låten, men det känns som att den med sina toner beskriver kärlekens olika faser; ibland är det lugn och harmoni och ibland stora och starka känslor för att sedan ta ett tredje vilt och romantiskt uttryck! Vi får även här lite wah-wah-effekter på gitarren som alltid funkar bra enligt mig. Just ljudbilden är något som bandet har slipat mycket på. Allt låter jättebra vad gäller arren, dock så hade bandet lyfts upp ännu mera om själva ljudet från scenen varit snäppet bättre, men det är ju inte alltid bandets fel, utan något som man även får lägga på spelställets ljudutrustning samt ljudteknikerns förmåga med mera. Nog om detta, det är en trevlig stämning och atmosfär i lokalen och de som dykt upp verkar ha det gemytligt och insuper varje ton som bandet levererar från scenen ikväll.

 

 

”Utanför Skimrar Natten” är nästföljande låt som inleds med ett väldigt funkigt introspel som sedan när den börjar på riktigt, inbjuder till lite sång igen. Här får hela bandet briljera igen med fina basgångar, härliga fills från trummisen samt gitarrens fina lir. Precis när man tror sig ha hört hur nästa ackord ska yttra sig, så bryter bandet av med något hela nytt. Robbin skämtade under konserten att en konsertbesökare en gång kallat bandets egensinniga musik för ”Über-progg” och det kan man helt skriva under på. Tycker dock att alla olika partier i låtarna bildar en enhetlig röd tråd, så bandet ska absolut inte få ett epitet som ”svåra” eller ”musiker-musik”. Nej, det är ändå lättsmält och mycket välspelat hela tiden!

 

Härnäst får vi höra mycket meckiga ”Snålblåst Över Nejden” som rockar på i ett högt och rasande rocktempo. Det vore intressant att testa pulsen hos samtliga bandmedlemmar under just denna låt! Just som man tror att de ska tuppa av från det höga tempot så drar de ned lite på takten och visst på tal om takten, så bjuds vi även på två rundor baktakt som nästan för tankarna till Peps Perssons goa skånska reggaesound! Bandet är snortajt och så samspelta så att även den mest inbitne musiker inte tror sina öron och ögon! Briljant var bara förnamnet!

 

 

Innan det sista avslutande numret så får vi som näst sista låt en underbar tolkning av Jan Johansson-låten ”Gånglek från Älvdalen”. Här känner jag varma Kebnekajse-vibbar samt ljudbilden påminner just på denna låt lite om bandet Älgarnas Trädgård men mindre space-igt och mera folkrockigt.

 

Nu har vi kommit fram till avslutningsspåret och inte kan de väl toppa allt det fina som de bjöd publiken på innan? Svaret blir ett rungande ”JA!” det kan de visst. Låten ”Rudra” knyter ihop den berömda säcken med allt som Den Hemliga Musiken står för. Alla tänkbara taktbyten, upptakter, mellanspel och alla andra underbara DHM-referenser uppenbarar sig för oss och man känner sig liksom väldigt välsignad och salig! Herre min skapare vad de meckar på i denna sista låt för kvällen! Änglarna tillsammans med Hendrix och resten måste ha fått en tår av lycka uppe i himmelen!

 

En underbar kväll tillsammans med DHM-gänget får ett fantastiskt avslut som vi sent ska glömma. Enda brasklappen är just att vi gärna kunnat avnjuta 2-3 låtar till utan problem. Euforin man känner när man travar hem på pendeltåget är oslagbar! Grymt jobbat alla musikanter! Detta får vi göra om igen!

 

SETLIST:

Hjälmare Satan

Hundåren

Dyrt å leva

Polska från Medelpad

Ack Dina, du sköna

Utanför Skimrar Natten

Snålblåst Över Nejden

Gånglek från Älvdalen

Rudra

 

Recension och foton: Damir ”Danne” Bodnar