Dan Swanö och Charles Hårfager
INTERVJU – DAN SWANÖ – OM CHARLES HÅRFAGER
Dan Swanö som driver Unisound´s musikstudio i Örebro, har varit med sedan början av 1990-talet och har spelat in åtskilliga band genom årens lopp. Ett av banden som Dan spelat in är Örebros punk- och metalstoltheter ”Charles Hårfager”. Vi är ju stora fantaster av både Dan´s studioproduktioner och Charles Hårfager, som vi ser som ett av Sveriges mest underskattade band, så därför tänkte vi att fråga Dan om tiden i studion tillsammans med Charles Hårfager.
Först av allt, stort tack Dan för intervjun. Hur är läget med dig anno 2025?
Tackar som frågar. Allt på topp. Kul att få en anledning att lyssna på lite 30 år gamla inspelningar som låter förvånansvärt bra!
Vad pysslar du med i nutid? Spelar du fortfarande in band i studion?
Nix. Jag la av med det 1997 och klippte mig och skaffade ett jobb. Givetvis gjorde jag lite vid sidan om, ibland inspelningar, men mest mix och mastering och runt 2011 kändes det som att jag fick välja på att lägga av med det eller ta det heltid...Så jag valde #2 och har mixat och mastrat på heltid sen dess!
Om vi förstått det hela korrekt, så spelade du in tre skivor med Charles Hårfager i mitten av 90-talet. Dels ”Korpen Faller”, ”Knapra och Fly” samt ”Orden Inom Mig”. Det är ju tre skivor som både inspelningsmässigt lät annorlunda sinsemellan varandra och rent musikaliskt från bandets perspektiv. Vad är ditt första minne av bandet? Vilket intryck gav dom?
Jag kände ju Anders Jakobson sen gammalt men blev positivt överraskad över hur bra låtar de hade. Skulle vilja påstå att vid sidan av Strebers och Moses är de mina favoriter i denna genre! På den här tiden kunde det gå från band som knappt kunde spela till band man undrade varför de inte redan var megastjärnor!
Det händer fortfarande att jag får riktigt ruskiga inspelningar att mixa, men på den här tiden dök de fysiskt upp i lokalen med målet att gå där ifrån med en bra demo eller skiva. Men som tur var fick man också band som Charles H. som var en fröjd att jobba med!
Om vi startar med att dissekera plattan ”Korpen Faller”, så undrar vi hur ni gick till väga för att sätta själva inspelningsljudet på skivan? Hur mickade ni upp förstärkarna och hur fick ni till det krispiga virveljudet?
Bra fråga! Virveln låter verkligt fina fisken, det håller jag med om. Runt den här perioden var det standard med samplingen ”Spiked” från Alesis D4 på kicken. Pukorna hade jag fimpat underskinnen på och mickade inuti. Pukorna låter lite som oljefat, och kanske inte super hi-fi, men det gjorde att läckaget från pukmikrofonerna inte pajade det övriga trumsoundet och man hör definitiv vad som spelades på pukorna. Har inget minne av att de tog med sig stärkare, så min gissning är att vi använde studions Marshall JCM800/Vintage 4x12”. Basen vete tusan. Sången var nog min Audio Technica 4033 på allt vi gjorde.
”Korpen Faller” är ju en ganska så politisk skiva men med en del människoöden inbakade i texterna. Hur upplevde du som skivproducent att skivan stod sig i jämförelse med andra band på den tiden?
Jag tyckte då, och tycker än i dag att det är en av de bästa melodiska punkplattorna nånsin! Håller lätt samma klass som Bad Religion och sånt i min bok. Texterna är skitbra och jag gillar ordlekar som ”demokratur” och sånt! Mahrle sjunger ju verkligen galet bra!
Om vi flyttar fokus till nästkommande skivan, ”Knapra och Fly”, så blev ljudbilden delvis något tyngre och det lät som att ni jobbade lite mer med bl.a mellanregistret i ljudbilden. Ljudet var fortfarande krispigt men med något mer tyngd...var detta ett medvetet val från dig och bandet, eller hur minns du det?
Låter rätt likt, men gitarrerna är definitivt mer ”thrash metal”, like mer transistor där ”Korpen..” har mer av ett rörsound på de vräkiga gitarrerna. Pukorna är mer traditionellt uppmickade/gatade så det har lite mindre detalj än på ”Korpen..” Virveln är lite pappigare, och baskaggen har nog en sample, men en något mer diskret preset i D4’an!
Med på ”Knapra och Fly” var ju även den då nye gitarristen Mieszko Talarczyk. Hur upplevde du att bandet lät med honom på gitarr? Vad bidrog han främst med enligt dig?
Melodisk Thrash Punk på svenska! ”Flickan i Himlen” med hela annan sångstil vore ju ren thrash i argaste Metallica skolan. Jag är ju ingen världsmästare i den genren, men jag misstänker att delar av bandet hade börjat lyssna mer på melodisk, teknisk hardcore.
Två av alla klassiska låtar från ovannämnda skiva, är ju ”En Plats I Solen” samt ”Flickan I Himmelen”. De är ju två låtar där det hela tiden händer något...och snabbt går det också. Gav du bandet några tips angående dessa låtar? Något arrangemang som ni ändrade på för att få mer flyt eller så?
Nix. Jag kan inte minnas att jag hade några musikaliska inputs på någon av Charles H. inspelningarna alls. Det var bara om band körde fast så till den milda grad att hela inspelningen (om mina kommande bokningar) hotades som jag brukade kliva in och förslå en ändring som gjorde att bandet kom vidare.
Den sista skivan som Charles Hårfager gjorde var ”Orden Inom Mig”, fast de då kortat ned namnet till enbart ”Charles”. På denna skiva så fick ljudbilden även denna gång en liten annan karaktär. Om man ska jämföra med skivorna innan så känns det som att ni hittade ett mellanstickspår på så vis att skivan lät som en blandning mellan de tidigare skivorna rent studiotekniskt. Hur upplevde du inspelningen av ”Orden Inom Mig”?
Wow! Här låter det verkligen annorlunda. Har inte lyssnat på detta sen det spelades in, för 30 år sen! Nu är vi i tornet på Järntorget och jag minns att Martin Hedberg var upp och stämde trummorna. Även här körde vid med mickarna inuti men jag hade en setup som gjorde det möjligt att fetta till soundet lite mer så det nästan låter Pantera om dem! Mieszko var verkligen en sinnessjukt bra ”meckig-Thrash gitarrist”. Men jag fördrar soundet på ”Korpen..” faktiskt. Låter mer ”direkt” och rätt upp i fejan och har mer detalj!
En sak som hände med ”Orden Inom Mig” var att bandet delvis tog ned tempot på vissa låtar och flörtade lite med folkmusik på låten ”Väsen”. Nästan som ett hårdare och folkpunkigt ”Kebnekajse”. Var du på något vis inblandad i att bandet delvis fick en annan prägel?
Nix pix. Jag satt bara på min stol och var glad över att få jobba med ett band som hade en så bra stil. Inte varje dag man lirar in cello, även om det var det ”udda” instrumentet jag lirade in mest eftersom min gamla vän Anders Måreby var en fena på det! Minns dock inte vem som lirar här.
En av de lugnare låtarna på skivan var ”Den Mållöse”. Ni fick till ett väldigt fuzzigt distljud på gitarrerna...var förstärkarna uppmickade eller line-ade ni in dom direkt i mixerbordet? Disten är ju ren men ändå fuzzig på den låten...var det ett medvetet val? Hur gick tankegångarna?
Det är definivit uppmickat. Gitarrsoundet låter något rakt av från en tidigt Dinosaur Jr. Eller rent utav My Bloody Valentine där under ”solot”. Inte omöjligt att en Big Muff pedal är inblandad. Jävligt fin låt! Helt galet att Mahrle inte är en av landets mest kända sångare!!
Dags att runda av för denna gången...vi måste naturligtvis fråga vilken favoritlåt från respektive skiva som du väljer och naturligtvis även...varför då?
Korpen Faller: ”Vandringsled” som handlar om Stig som är ute och går på döden. ”Arg” förtjänar ju också ett omnämnande. Har för mig att den spelades en del på Sveriges Radio eftersom den var för kort för att behöva pröjsa STIM pengar för. (Visar inte heller några streams på Spotify!)
Knapra: Som en popsnubbe jag egentligen är ”Järnjungfrun” favvon här!!
Från Charles: ”Tillfälligt Sinneshaveri” har ett så in i helvete bra riff! Så den vinner på det, även om det finns melodiska stunder som är grymma. Ett riktigt ”Klass A” riff i min bok!
Stort tack, Dan Swanö, för att du tog dig tid att svara på våra omöjliga frågor! :-)
Tack själv för min första och kanske sista intervju om Charles Hårfager :)
Allt gott till dig, Charles Hårfager, och Unisound!
För mer info om Dan Swanö:
Charles Hårfager:
https://www.facebook.com/people/Charles-H%C3%A5rfager/61579359791741/
Kommentarer
Skicka en kommentar