Eye Make The Horizon
Frijazzrockarna i Eye Make The Horizon har skapat sig ett alldeles eget rymdskepp där de svävar omkring med tonerna i sitt egna universum. Ett unikt och ständigt nyskapande band som vi länge velat intervjua, och se nu dök chansen upp! Gustav Nygren från EMTH svarade friskt och hurtigt på våra frågor:
När vi börjar denna intervju så har precis det nya året, 2025, rullat in för dörren. Hur har upptakten varit så här långt?
Efter några ganska händelserika månader i slutet av förra året, med skivsläpp och spelningar i både England, Tyskland och Sverige har 2025 börjat väldigt lugnt för bandet. Vi fyra i Eye Make The Horizon jobbar parallellt med andra musikprojekt som har hållit oss sysselsatta nu under början av året.
Första gången vi kom i kontakt med eran fina avantgarde-free-jazz, var när ni spelade tillsammans med Träden på Fylkingen 2017. Det bestående minnet från den konserten var att ni töjde på gränserna för vad musik kan vara. Man klev in i en slags drömvärld dör tonerna svävade runt i luften. När ni först började spela i Eye Make The Horizon, vad hade ni för föreställning om hur det skulle låta?
Åh! Din beskrivning av den musikaliska drömvärlden är nog precis vad vi ville åstadkomma. När Micke Tuominen och jag började spela på trio tillsammans med våra första trummis kände vi alla tre varandra både från rockvärlden och från fria improvisationskonserter på antikvariat och skivaffärer. Vi kunde varandras musikaliska erfarenheter, men hade inget intresse av att börja definiera hur vi skulle spela efter vår respektive smak eller genrepreferens. Jag tror att vi förenades i en strävan att befinna oss mitt i den sortens ljudstorm som du beskriver.
För många musiker och band så brukar de
första åren ibland vara de lättaste, i den meningen att man har mycket idéer
som man vill prova och utforska. Sen följer ibland en slags mellanperiod där
man införlivar lite nya inslag och sedan "tioårskrisen", där man
ibland får svårt att hitta nya vägar för musiken att verka. I ert fall verkar
det som att ni ständigt hittar nya vägar och att den kreativa ådran flödar
fritt...hur har ni upplevt denna resa så här långt?
Traditionellt tror jag att du har rätt, men för oss är det nog precis tvärtom.
Att vi själva har svårt att definiera för vår publik vad fasen vi sysslar med
syns ju i att vi beskriver oss som ”Free Rock / Psych Jazz”. Snacka om
krisartat! Men samtidigt verkar våra lyssnare haja den etiketten, och det gör
att vi har släppt försöken att göra oss mer lättplacerade. Alla i bandet är
stora musiklyssnare och spelar i många olika sammanhang. Det gör att vi bidrar
med exakt det vi tycker passar bäst i just Eye Make The Horizon.
Man ska ju inte peta för mycket i betydelsen av ett bandnamn...men i ert fall...vad betyder Eye Make The Horizon?
Peta på! Det är en mycket bra fråga, eftersom den själv besvarar rätt mycket av det vi redan har pratat om: Hur ska vi definiera vad vi håller på med? Vart är vi på väg? Vem är det som bestämmer? Svaret ligger hos lyssnaren. Vi skapar själva vår egen horisont, ”the eye makes the horizon”. Jag hörde uttrycket för första gången i filmen ”Muhheakantuck – Everything has a Name” av konstnären Matthew Buckingham, lade det på minnet och snodde det till vårt bandnamn. Sedan har vi såklart lekt med dubbelheten i hur ordet för öga (Eye) låter som ordet för jag (I) på engelska. Det finns även hos Sun Ra som ofta lekte med ord i sina låttitlar, som Abstract Eye och Abstract ”I”. Allt är referenser!
Några av er spelar även bland annat i bandet "Kungens Män"...vad är de gemensamma nämnarna och dessutom...vad skiljer dessa fina band åt?
Kungens Män bestämmer en tonart innan vi börjat spela. I det bandet blir musiken ofta mer rock, med ett tydlig betonat beat. I Eye Make The Horizon bestämmer vi oftast varken rytm eller harmoni, utan låter samspelet föra musiken åt olika håll. Men i bägge banden improviserar vi fram låtarna, och vad som gör att musiken ändå skiljer sig så mycket är en väldigt bra fråga. Jag brukar tänka att all improvisation går att jämföra med hur man samtalar eller umgås med olika människor. Det är ofta sammanhanget som avgör vad man säger eller hur man beter sig. Samma sak med olika musikaliska sammanhang. Vi fyra i Eye Make The Horizon interagerar på ett annat sätt än de sex medlemmarna i Kungens Män. Och trots att Micke och jag är med i bägge band, skiljer sig vårt samspel åt beroende vilka andra musiker vi spelar med. En lustig grej är att jag tror att Micke och jag undermedvetet tänker oss Eye Make The Horizon som vårt ”jazzband”, men för Mats och Niklas är vi deras ”rockband”. Det kanske är svaret på varför vi är så svåra att definiera!
Ni är ett band som spelar live hela tiden...såväl som i studion som när ni spelar livekonserter...finns det egentligen någon skillnad mellan studio vs. live eller flyter dessa två begrepp ihop?
Begreppen flyter ihop på ett sätt. Själva dynamiken i kompositionerna påverkas av situationen, ifall vi spelar inför en publik eller i studion. Men i bägge fall, så handlar det ALLTID om att skapa en komposition mitt i improviserandet och ljudstormandet. Detta gäller i hög grad både Kungens Män och Eye Make The Horizon.
På tal om live...vilka länder har ni hittills besökt och vilka minnen kan ni dela med er av?
Även om vi släppte våra första grejer på engelska bolag (en kassett på Eggs in Aspic och två LP-skivor på Drone Rock Records) så var det först i samband med det senaste albumet ”Heat & Flash” (Majestic Mountain Records/Copper Feast Records) som vi åkte över och spelade där. Vi reste till London och spelade på The Strongroom Bar i Shoreditch tillsammans med det japanska psychbandet Barbican Estate och The Johnny Halifax Invocation, ett riktigt bra londonband som lät lite som mina gamla favoriter Jon Spencer Blues Explosion. Medan vår konsert pågick, spelade våra stora förebilder och frijazzmästare Evan Parker och Han Bennink på Café Oto i Dalston, två stationer bort med tunnelbanan. Det var en bitterljuv kväll, vi gjorde en kanonkonsert men missade våra idoler!Dagen därpå spelade vi på The Cube i Bristol för en sittande publik på 20 personer, med en halvt improviserad teaterföreställning som vårt förband. Men vi lyckades ha en helkväll även där. Vi åkte också till Tyskland och spelade på Psychedelic Network Festival i Würzburg, en helt underbar inomhusfestival där varje band har två timmars speltid och där publiken helhjärtat ägnar sig åt att lyssna på varje sekund, för att sedan lika helhjärtat ägna sig åt att prata med varje band vid merchbordet. Mannen med Pere Ubu-tröjan som dök upp var tredje minut för att glädjestrålande kasta ur sig ”Mothers of invention!” ”Tasavallan Presidentti!” ”Caspar Brötzmann Massacre!” kommer jag sent att glömma, han var helt underbar.
Ni har oftast en intressant balans mellan det lekfulla och stökiga, samt det lugna och finstämda...hur uppnår ni egentligen denna balans?
Vet inte! Haha! Ett mer seriöst svar är väl att det handlar precis om det där med komponerandet, att vi lyssnar in varandra och tänker på struktur och dynamik i improviserandet.
Om ni fritt fick välja ett band som ni skulle vilja jamma tillsammans med, vilket skulle ni välja och varför?
Ornette Coleman-kvartetten med Ed Blackwell på trummor, Charlie Haden på kontrabas, Don Cherry på pockettrumpet och Ornette på altsax skulle gärna få jamma tillsammans med Eye Make The Horizon! De skapade ett eget musikaliskt språk tillsammans som hade lika mycket att göra med direkt komponerande som med jazzimprovisation. Bland nutida band skulle det vara helt fantastiskt att spela på dubbelkvartett med Marc Ribot Quartet ”Hurry Red Telephone”. Ett helt suveränt band som både Micke och jag såg på Fasching här i Stockholm alldeles nyligen. De har samma sättning som Eye Make The Horizon (minus saxofonen) och de spelar som gudar.
Bandet har även släppt en hel del vinylplattor vilket vi verkligen
uppskattar...man lyssnar ju på hela skivan när man spelar upp en LP-vinyl
tillskillnad från Spotify och Bandcamp där man kan klicka sig igenom fram till
en specifik låt. Håller ni med oss om att er musik passar utmärkt i just
vinylformatet?
Absolut! Att ägna sig åt en fysisk skiva är en njutning för många sinnen. Men det är nog en personlig smaksak också, egentligen hoppas jag att vi bör kunna förhålla oss till musiken med full koncentration oavsett hur den kommer till oss.
Till sist och för denna gången...och stort tack för intervjun...vilken är den finaste komplimangen ni fått för er musik?
Åh! Svår fråga, eftersom komplimanger har en tendens att glömmas bort direkt medan kritiska kommentarer stannar kvar för alltid. Men visst, reaktioner hos somliga personer vi har spelat för stannar kvar. Ibland är det i udda sammanhang, då man märker att publiken blir överrumplad. Ett sånt exempel är när vi agerade inhyrd ”pausmusik” på en prisutdelning. Då var det flera som kom fram efteråt och tyckte att vår musik gjorde aftonen extra minnesvärd. Då sträcker man på sig, för det märks att kommentaren verkligen kommer från hjärtat. Annars kommer jag inte på någon specifik formulering nu. Det skulle vara din egen kanske? Att vi töjer på gränserna för vad musik kan vara! Tack för den!
Ha ett fint 2025 med många nya spelningar och LP-skivor!
HURRA! Stort tack för det!
Allt gott till er!
Tack detsamma!
Hälsningar från Gustav
Eye Make The Horizon består av:
Mikael Tuominen – elgitarr
Gustav Nygren – elgitarr, saxofon
Mats Dimming – kontrabas
Niklas Korssell – trummor
För mer info / besök gärna:
Kommentarer
Skicka en kommentar