Crash Nomada 2025-04-02
CRASH NOMADA – KONSERTRECENSION // BAR BROOKLYN // DEBASER STRAND // STOCKHOLM // 2025-04-02
Herre Jösses! Vart ska man börja? Det är fart och fläkt, det är tunggung, det är ösigt och röjigt och det är även stämningsfullt. Det märks direkt två saker med Crash Nomada ikväll…och det är att de repat mycket bra och att de är väldigt spelsugna!
Kvällen börjar med ett drömskt ambient intro som flyter in i första låten ”Oförstörbara”, som sätter tonen för resten av konserten. Det bjuds på ösig baktakt och fina melodier från dragspel och fiol. Därefter följer i rask takt hurtiga ”Öppna En Till” och dansvänliga och bastunga ”Ett Steg Närmare”. Det är först när de river av nya låten ”Trasiga” som det delvis blir lite lugnare reggaegung och en skön dansande känsla hos publiken. Här bjuds vi även på basisten Mathilda Sundins fina stämma som leder oss fram på de snåriga gatorna i Paris.
Titelspåret ”Innan Mörkret Faller” följer därefter och här får vi närmare stifta bekantskap med Sara Edin på fiol. Det är lite folkmusik och new wave blandat med grooviga trummor från Linus Fransson. Sångaren Ragnar Bey frågar närmast retoriskt om det trots allt ”inte är för sent”? Något annat som utmärker den här låten är John Hagenbys fina gitarr-licks, som driver låten framåt som ett lagom tuffande tåg. Innan låten är slut så bjuds vi även på lite kuling och jojk av Mathilda Sundin. Något som skapar en suggestiv och mäktig känsla och som får oss att drömma oss bort till mörka svenska skogar och berg. Naturens urkraft med andra ord!
”Europeiskt Skräp” är nästa låt som vi bjuds på och den berör kulturkriget och Ragnar Bey säger att ”det är tre ackord men kanske inte hela sanningen”. Det är upptempo med en blandning av tvåtakt och snabb baktakt varvat om vartannat. Här får vi även höra lite mer av dragspelande Walter Salé, som även fyller i med lite bakgrundssång till och från under konsertens gång. Det är hurtigt och post-punkigt i den finaste och ädlaste formen.
Därefter så höjs tempot igen med två riviga d-taktslåtar vid namn ”Neoluddit” och ”Ditt Liv”. Detta är helröjigt och Ragnar och Mathilda turas om att skråla och skrika ut sina plågoandar. Två låtar som kängpunksbandet ”Driller Killer” skulle vara stolta över att ha gjort! Grymt ös och snabbt som tusan…yrvaket så vaknar publiken till liv ytterligare ett snäpp om det nu är möjligt!
Det är nu dags att sänka tempot för en stund. Titelspåret från förra skivan, ”En Rispa I Evigheten”, med sitt 80-talssound brer ut sig som en mjuk filt över lokalen. Ragnar och Mathilda sjunger ljuvliga stämmor och basgångarna skulle få U2´s Adam Clayton att brista ut i ren och skär lovsång!
”Nattfjärilar” från nya skivan höjer tempot igen och här sjunger Ragnar om ”att undvika mörkret” och texterna från nya skivan vävs ihop och samman och skapar en fin helhetskänsla. Trummorna bjuder delvis på något som först låter som snabb baktakt men som sedan övergår till snabb d-takt uppblandat med lite bryggor för att sedan gå tillbaka till baktakt i slutet igen. Ragnar sjunger även i slutet av låten om att ”studsa emot gatlyktan” och det är där vi får bilden av skivkonvolutet på näthinnan.
”Omöjliga Saker” är inspirerad av Alice i Underlandet och handlar om att man måste tro på minst sex omöjliga saker före frukost varje dag. Snabbt och hurtigt! Publiken är med på noterna och det är rejält röj i lokalen, både från bandet på scenen och alla vänner som dansar och hoppar på golvet.
Efter en kort paus så är det dags för extranummer deluxe. Först ut är spåret ”Hata Din Identitet” och Ragnar frågar ”om vi orkar lite till”? Ett rungande ”JA” från publiken ljuder och sen bär det av igen. Här briljerar Sara och Walter på sina respektive instrument samt att vi får höra Mathilda spela lite funkiga basgångar. Trummorna skulle få vilken som helst klezmer- och balkantrummis att brista ut i glädjesång. Det är dansant och melodiskt.
Sedan är det dags för min personliga favorit, ”Någon Form Av Svar”, som med sitt intro alltid ger mig rysningar av välbehag. Hela bandet får här visa upp sig på bästa sätt. Det är nästan lite dansanta goth-vibbar över låten som trots att den går i moll, är upplyftande på ett sätt som bara Crash Nomada klarar av att göra. Mathilda får återigen briljera med lite funkiga basgångar i upptakten till sista refrängen. En ljuvlig godbit som jag alltid älskar att höra!
Kvällen går dock mot sitt slut tyvärr…det är dags att runda av och tänka på sista refrängen. ”Lyser Upp Allt” är ett värdigt avslutningsnummer som får alla i publiken att dansa ännu en sista gång. Det är som Mathilda sjunger om det ”sista hoppet” och då syftar hon nog mest på publikens livliga engagemang!
En grym spelning med bandet som fortsätter att leverera gång efter gång. Det är allt som en konsert ska vara…ösigt, melodiöst, stämningsfullt, gemenskapsaktigt och helt jäkla dunderbra! Ja ibland får man väl svära om det fyller sin funktion?
Crash Nomada // För mer info:
Kommentarer
Skicka en kommentar