Crash Nomada 2022

De svenska folkpunkarna i Crash Nomada är aktuella med sitt senaste alster "En Rispa I Evigheten". Sångaren och gitarristen Ragnar Bey tog sig tid att svara på våra frågor om nya skivan och om mycket annat dessutom. Här är vad han sa:

                                                                                Foto: Attila Urbán
 

Först av allt, hur är läget med er och hur har ni klarat av den långa perioden med Covid-19?

 
Ragnar: Bra tack, vi har gjort en del spelningar nu sen det släppte i våras vilket är kul. Vi spelade en del under pandemin också när det gick, i korta perioder. Sen blev det en del livestreaming också förstås. Och mycket tid till att skriva och repa in nya låtar.

 

Ni har precis släppt den eminenta skivan "En Rispa I Evigheten". Hur var skrivprocessen för den här skivan?
 

Ragnar: Tack, vad kul att du gillar skivan. De flesta av låtarna skrev vi och gjorde klart och spelade in under pandemin. Så om man ska se något positivt med pandemin så är det väl att skivan kom till lite snabbare än den annars skulle gjort. Generellt är det alltid lite av en kamp om replokalstiden - mellan att lägga tid på att repa inför spelningar och hålla setlistan igång å ena sidan - och att få tid till att jobba med nytt material å andra sidan. Så även om vi saknade att spela live under pandemin så kunde vi trösta oss med att verkligen jobba hårt med nya låtar.

  

Om vi går igenom nya skivan låt för låt, vad kan ni förtälja om dem?

 

Lyser Upp Allt
Många av texterna i låtarna på skivan flätas in i varandra och återkommer som mantran i olika låtar. Lyser upp allt öppnar skivan och avslutningslåten Långt bort härifrån avslutas med frasen Lyser upp allt. På den här låten hör vi ju de svenska folkmusikinfluenserna lite mer än tidigare. Textmässigt går vi än djupare ner i vår
esoteriska fåra av hoppingivande och stärkande folkpunk. Musik som förenar och renar, gemenskap och katharsis. Texten är inspirerad av ett citat från 1300-talspoeten och mystikern Rumi, If everything around you seems dark, look again, you may be the light.

 
Rispa I Evigheten 

Rispa i evigheten är ju den låten på skivan som är lite mer radio-pop-rock-konventionell, lite postpunk och 80-tal. Låten handlar om den mänskliga erfarenheten av att gå och vänta på att göra något bra och viktigt i livet - vår rispa i evigheten - istället för att bara göra det. Men låten är samtidigt en uppmaning till att göra det.

 

Hata Din Identitet
Här kör vi också fullt sväng med svensk folkmusik, tvåtaktsröj och baktaktsgung. Textmässigt är låten en rejäl känga åt samtidens identitetspolitiska strömningar till höger och vänster - där fastklamrandet vid åsikter, identitet och kränkthet går före empati och förståelse. Alla kräver att ha rätt och blir kränkta annars. Precis som på många andra låtar på skivan så knyter vi återigen an till uråldrig spirituell visdom - först när vi bryter identifikationen med våra egon och vår identitet kan vi växa som människor.

 
Ragnarök
Här har vi för första gången tordats gå all in på metal. Som punkrockare har man ju tyckt att en del metal på sätt och vis kan vara lite kitschig och bombastisk och haft ett lite kluvet förhållande till det, samtidigt som man alltid gillat bra metal och hårdrock förstås... därför var det kul att bara släppa på hämningarna och göra den grejen tungt och riffigt. Men det blev ganska rått och punkigt ändå, nån sorts rå och organisk svensk folkmetal med fiol och dragspel.

 
Neoluddit
Här bjuder vi på en unik blanding av skandinavisk d-taktskängpunkstök blandat med melodiöst folkmusikhäng, lite åt Balkan och mellanösternhållet. Vi har haft en del låtar i denna stil tidigare där den svenska kängpunken i d-takt som ju bygger på snabba trioler gifter sig med en del folkmusik från sydöst i trioler fast det här blir på dubbel meter liksom. Texten till Neoluddit är en enda stor hyllning till nuet och en stenhård kritik mot det permanent uppkopplade samhället. Vi citerar även religionsfilosofen Martin Buber som menade att det centrala i våra liv är mötet med andra.

 
Fällor
Här har vi velat renodla och knyta an till en ursprunglig form av musik som vilar i allsång och handklapp, i lägerelden, ritualen och gemenskapen. Låten bygger på en hypnotisk och meditativ elgitarrslinga som Jonne spelar. Vi har velat skala av all maxad punkrockenergi som vi ofta har, men ändå nå samma former av intensitet. Den sortens intensitet som kan skicka våra vilsna själar till nya nivåer av närvaro och gemenskap. Kanske kan vi nå det sista och mest autentiska vi har kvar - varandra.

 
Kom Fram
Här sjunger basisten Mathilda lead. Kom fram är en tung, rockig och riffig låt med svenska folkmusikinfluenser som mynnar ut i ett crescendo med fantastisk kulningssång av Mathilda på slutet.

 
Ett Steg Närmare
Ett steg närmare är en tung, svängig låt med influenser från New Orleans och Cajunmusik. Låten handlar om oss människor och våra försök att göra rätt val i livet fast vi blir missförstådda och det går snett ibland. Och att detta kan vara ett steg på vägen till upplysning.

 
Fara Överallt
Här kör vi fartfylld melodiös tvåtakt där Sara och Walter som vanligt briljerar på fiol och dragspel i snabba solon och melodier. Ser du fara överallt eller ska du fara överallt?

 
Långt Bort Härifrån
Här kör Linus breakbeattrummor, som i elektronisk djungle och drum’n’bass musik, fast live, och vi gör hela grejen med analoga instrument.Texten bygger på att en samlare och jägare liksom talar till oss.

 

Det är en väldigt blandad skiva med många olika influenser. Var det ett medvetet val eller jammade ni fram den här helheten?

 
Ragnar: Ja, vi gillar ju väldigt blandad musik med många influenser. Både från olika sorters traditionell folkmusik runtom i världen men också alla olika sorters punk, rock, reggae och så vidare. Och då är det ju väldigt viktigt att man ändå får nån sorts helhet och tydlighet i det så det inte blir för spretigt på fel sätt. Att man alltid hör att det är Crash Nomada trots att olika låtar skiljer sig åt väldigt mycket vad det gäller stil och influenser. Man måste på något sätt vara ärlig mot det universum och den ljudbild vi byggt upp. Men ändå vara öppen för förändring och nya infallsvinklar. Vi hinner tyvärr inte jamma så mycket nuförtiden. När man var yngre och hade mer tid kunde det jammas i timmar, med skiftande resultat, haha. Men ofta kommer det
något bra ur det... nuförtiden måste man vara lite mer tidseffektiv och fokuserad, på gott och ont. Då blir det mer att folk kommer med hyfsat färdiga låtidéer som vi förvisso jammar lite på, men ändå sammanställer och försöker få låt av ganska fort.

 

I nuläget finns skivan att köpa i CD-format. Kommer ni även att släppa den som LP-skiva eller kassett? Vad föredrar ni själva att lyssna på? CD, LP eller digitalt?

 
Ragnar: Ja, LP:n är äntligen på ingång i skrivande stund, det har varit stora förseningar globalt på vinylpresserierna. Så den kommer till hösten i alla fall, det blir en fin 140 grams vit vinyl med gatefoldomslag. Kassett hade ju varit roligt, men inga planer på det... kanske kan vara en idé att göra nån limited edition på kassett nån gång. Det är nog lite olika i bandet vad folk gillar för format, alla gillar ju vinyl förstås och CD, och streamingen är ju som den är, fantastiskt utbud och man kan lyssna överallt, men ganska dassigt ljud, speciellt på äldre grejer. Det har ju mycket med de smashade remastringarna att göra också. Jag tycker att elektronisk musik funkar bra streamat, och för snabb referens och för lyssning när man är på språng är det toppen. Men ska man njutlyssna hemma på stereo är ju vinyl och CD bättre förstås. Personligen köper jag mycket begagnad CD nuförtiden, fint format, billigt och kul, man kan hitta mycket bra på loppisar. Begagnad vinyl har ju hipsterökat i pris och det är svårare att göra fynd i och med att fler folk har mer koll nu än tidigare. Jag har nästan fullt i mina vinylbackar dessutom, så det är typ ”en ut en in” som gäller. Apropå kassett så har jag faktiskt kvar alla mina kassetter från 80- och 90-talet på vinden, men jag har ingen bra kassettspelare kvar. Håller faktiskt lite utkik efter nån bra gammal maskin...

 

När vi hördes av senast så hade ni precis släppt er självbetitlade skiva, även den på svenska...hann ni överhuvudtaget turnera med den skivan eller hur blev det med den saken?

Ragnar: Jodå vi giggade en hel del under 2018 och 2019, inga regelrätta turnéer men det känns som vi hann spela ur oss de låtarna live. Vi kör fortfarande flera av dem i setlistan, men nu blir det ju en del från nya plattan live förstås.

 

Om vi talar om att spela live...vilka är era finaste minnen vad gäller den biten?

Ragnar: Oj, det finns så många, på sistone har låten Fällor på senaste plattan visat sig kunna bjuda på riktigt magiska stunder live, där vi på något sätt blir ett med alla i rummet och allt lyfter liksom.

                                                                        Foto: Attila Urbán
 

Ni har hållit på i över 10 år om man även räknar med perioden med ”Dorlene Love”. Vilka minnen tränger fram som djupast från alla dessa år?

 
Ragnar: Det finns så mycket, jag har lite svårt för nostalgi. Men en fin grej är att det nuförtiden kommer fram folk efter spelningar och berättar att de såg oss på Dorlene Love-tiden, kanske 2007, när de var typ tonårskids och har följt oss sen dess och gillar det vi gör, då kan jag bli väldigt rörd och glad över att det vi gör håller i sig hos folk och betyder något.

 

Ni har sjungit på svenska nu under en ganska lång period. Har ni börjat sakna engelskan som man oftast brukar säga vara rock ́n rollens hemspråk?

 
Ragnar: Som textförfattare vill jag egentligen inte tillbaka till engelskan, som sångare vore det lite kul förstås. Och vi har tappat lite momentum ute i världen sen vi började sjunga på svenska. Vi turnerade ju en hel del ute i Europa förut när vi sjöng mer på engelska. Så ur det perspektivet borde vi göra en platta på
engelska, vi kanske gör det nån gång igen för att få mer snurr ute i världen...

 

Kan man uttrycka sig på ett mer personligare sätt om man skriver på svenska kontra engelska tycker ni?

 
Ragnar: Jag kan bara prata för mig själv förstås, och ärligt talat når jag nog inte samma nivåer som textförfattare på engelska. Men för en viss typ av låtar, kanske mer röjiga och stökiga texter, spelar det mindre roll. Och det är nog olika inom olika musikgenrer. Men om jag ska nå nån sorts poetisk nivå och berätta något blir det bäst på svenska. 

 

Om vi låter fantasin flöda fritt för ett ögonblick...Om ni skulle få arrangera eran egen festival, vilka band och artister skulle ni välja och varför?

 
Ragnar: Oj, svårt att välja specifika band, jag skulle nog välja en bred blandning av genrer. Just för att få olika sorters folk att mötas och hitta ny musik och varandra. Lite som Roskilde, eller som Peace & love-festivalen var, allt från folklig mainstreammusik, till nischad, hård och skev musik och allt där emellan.

  

Om vi blickar lite emot nutid, vad för planer har ni för 2022?

Ragnar: Det blir en del spelningar under hösten och vintern. Vi håller på med lite nya låtar och siktar väl på att gå in i studio och spela in typ fem låtar i vår kanske. Sen kan vi avslöja att vi har lite filmmusik på gång till en kortfilm. Och vi har även gjort en fotbollslåt som kommer att släppas under ett alter-ego- bandnamn, mer kan vi nog inte avslöja om det än.

 

Sista frågan för denna gången. Vi brukar alltid låta banden vi intervjuar att komma på en fråga de själva skulle vilja ha fått...Vilken är frågan ni skulle ställa till er själva?

Ragnar: Hur orkar ni hålla på år efter år? Hahaha....

 
Stort tack för att ni tog er tid att svara på våra frågor!
Lycka till med nya skivan!

 
Ragnar: Tack själv! Alltid trevligt med intervju hos er!

 

För mer info, titta in här: 

https://www.crashnomada.com

E-post: info@crashnomada.com