Varnagel

Varnagel bildades redan 1999 och har sedan dess matat på med fartfylld trallpunk. Stockholmsbandet är nu aktuella med singlarna ”Som Tiden Ger Rätt” och "Ensamvargtimmen" och vi tänkte att vi skulle höra av oss för att se hur dagsformen i bandet är…

 

 

Först av allt, kul att göra denna intervju med er. Hur är läget med er i dessa ”Post-Covid-Tider”?

Varnagel: Bara fint tack! Kanske hade covid lite att tacka för lite extra tråktid och uppbyggt sug att blåsa liv i Varnagel igen.

Om vi startar i nuet och er nya singel ”Som Tiden Ger Rätt”. Vad var inspirationen till denna visa?

Varnagel: Det är väl att vissa ränder aldrig går ur och man är lite stolt över att vi som kids gapade och skrek om saker som nu efter 40 känns fullt rimliga ändå. Mycket av sånt vi var oroade över som 20-åringar, har ju typ blivit sanning och sju resor värre i många fall, nu 20 år senare. Låten är också en hyllning till att varje tid har sina unga rebeller, som många kanske avfärdar idag, men som tiden kommer att ge rätt.

Nu har vi dessutom en andra singel ute, “Ensamvargtimmen” - släng gärna ett öra eller två!

Ni har även gjort en fin video till nya låten. Kan ni berätta lite om hur inspelningen gick till?

Varnagel: Ja, det var en ganska opretentiös historia där vi haft tur att samarbeta med skickliga Elsa och Adam på Bafter Film. Vi drog till repan och lirade och de riggade lite schyssta ljus och sprang runt och filmade. Sedan har de klippt ihop det som blev slutresultatet! All cred till dem!

 

Om vi hoppar lite tillbaka i tiden och till tiden då ni bildades…Hur var Varnagel i början av tidsepoken?

Varnagel: Varnagel bildades 1999 av Tobbe och Henkan som spelade in den första demon. Kort därefter anslöt sig Erik och Danne och Varnagels första sättning var ett faktum. Den första tidsepoken av Varnagel kan man väl kanske anse vara 1999-2004, dvs. innan Danne slutade och Freddan började och bandet hamnade på Beat Butchers och började turnera lite mer flitigt. Under denna första tid var bandet ganska utspritt geografiskt vilket gjorde att vi inte kunde repa eller spela live särskilt ofta. Däremot sågs vi rätt mycket två och två eller tre och tre och smidde planer och satte ihop låtar, repade akustiskt etc. Man kan väl säga att Varnagel då höll på att uppfinna sig själv lite - hur skulle vi låta? Vad skulle vi sjunga om? osv. I slutet av denna första epok samlades vi alla i Sthlm i samband med vårt första skivkontrakt. Det var på Kamel Records vi släppte vår första fullängdare, 2003. Därefter släppte vi en egenproducerad mini-CD på Seconds Class Kids, 2004. Varnagel var ett band in the making men fick inte ihop oss helt - vi hade ingen egen replokal och kunde som sagt inte spela live så mycket. Efter byte på trumpallen 2004, skaffade vi repa och svetsades samman mer som musikalisk enhet. Det var med sättningen, Tobbe, Erik, Freddan och Henkan som vi började komma igång lite mer som band, med anslutning till Beat Butchers-familjen, kontakter, spelningar ute i landet och en växande skara följare etc.

Hur var det politiska läget i världen och i Sverige då ni startade bandet?

Varnagel: Tiden runt millennieskiftet var en tid med mycket skit - inte minst globalt med terror och krig - men även en hel del positiva saker. Bland det positiva fanns inte minst den vänstervåg som mobiliserade mot den nyliberala världsordningen, mot den tidens reaktionära ledare och deras krig. Varnagel kan ses som en del av den rörelsen. 

 

Ni släppte er första demokassett ”En Ny Tid” 1999. Finns det fortfarande några ex kvar av första demon för de som undrar? Hur upplever ni kassetten som musikformat?
 

Varnagel: Det finns inga exemplar av “En ny tid” kvar till försäljning, men låtarna finns digitalt, den som söker ska finna. Kassetten var det självklara sättet för demoband att släppa musik på runt millennieskiftet och nu har formatet börjat komma tillbaka. Om det är en tillfällig nostalgitripp eller något som är här för att stanna återstår att se.

På tal om skivformat…Vad föredrar ni själva helst då ni ska avnjuta en ny skiva? Vinyl, CD, kassett eller digitalt?

Varnagel: Vi har lite olika lyssningsvanor inom bandet. Men mest digitalt blir det nog om man ska ge ett kort svar. Är rätt bekvämt i diskbänks-familjevardagen att ha musiken i lurar när man t.ex. diskar :) Men CD snurrar nog hos oss alla en del också, inte minst i bilen liksom.

Många band föredrar antingen att spela live eller att spela in i studio. Hur är det med er? Vad skiljer mest mellan live vs. studio?

Varnagel: Studio är lite inåtvänd skyddad verkstad där mycket av utmaningen ligger i att peppa på vad som komma skall i den realiserade visionen, som ännu bara finns i huvet, och hur det hela kommer tas emot etc. Man lyssnar lite både med sina egna och andras öron och har tid på sig att modda, fixa och dona. Här behöver man ju helt klart begränsningar för att det också ska bli klart nångång. Vi har varit ganska duktiga med den biten genom åren. Att genomföra inspelningar under begränsad tid, bita ihop och få det gjort. Tror det lilla svettet och efforten också kan höras i resultatet - det ska bli angeläget, direkt och lite spontant.

Live är här nästan motsatsen kan man väl säga. På scen gör vi något i stunden som får respons, både av oss själva och av publiken i stunden. En direktkontakt med musik som är svårt att uppleva på nåt annat sätt. Ingen tid för eftertanke - den ultimata begränsningen, det blir vad det blir. Det är väl lite charmen med det, som både är eggande och lite stressande. Känslan av en allsångssjungande publik är oslagbar, där når ju musiken ett av sina främsta mål typ.

                                                                Foto: Katriina Mäkinen


På tal om att spela live. Vilka är era finaste live-minnen?

Varnagel: Vi försöker att göra varje spelning till en fest, och när det lyckas blir det fint. Fast oavsett vad vi gör på scenen är det ändå alltid publiken som gör en spelning till vad den blir, och vi har glädjen att ha en grym publik! Tack för det!

Många liveminnen har det blivit som är skoj på sina olika sätt. Ofta är det saker runtomkring själva spelningen man minns den för. Typ vad som hände kring resan, efterfester, häng med andra band etc. För att dra några grymma liveminnen så var det ju helt klart en milstolpe att lira på Augustibullers stora scen. Även fina minnen från Pipeline i Sundsvall när i princip hela publiken kom upp på scenen vid ett par tillfällen och trampade sönder våra grejor och förvandlade giget till någon slags huliganläktare inför ett tomt golv (!). Medlemmar har fått för sig göra roliga grejor, som att lira nakna och sånt som man minns med lite fniss. Men också gigs när man åkt långt och får lira i 10 min för att nån trött ljudtekniker ska gå hem, och när olyckan är framme t.ex. genom att scendelar inte är surrade och man trampar igenom, kastade flaskor etc. Sånt man minns på olika sätt! Sist men inte minst alla gigs på hemmaarenan, Kafé 44. Alltid magiskt, alltid hemma på nåt sätt.

Det blir ju mycket go d-takt när man spelar så snabb punk som ni gör. Vad är goast med att spela melodiös punk enligt er?

Varnagel: Det bästa av alla musikvärldar på nåt sätt. Vid sidan av punken och dess olika avarter, är vi alla uppväxta med 80-talets melodiösa popmusik, 90-talets raka hårdrock, med progg, visor och folkmusik, samt lite extremmetal på det. Rastlösa själar som vi är finner nog därför oss ganska naturligt till rätta i energin från fart, meck och riffande, kombinerat med fina melodier och gärna lite småfirlurliga harmonier.

Om ni skulle få drömma lite ett tag…Och om ni skulle få arrangera er egen festival, vilka band och artister skulle ni härbärgera då?

Varnagel: Oj, det var en knepig fråga. Om vi ska namedroppa lite från Varnagels musik-DNA och inte vara bundna till existerande band och artister, så kan vi väl nämna Ebba Grön, Cosa Nostra, Sven Wollter (som sjunger visor), Cornelis och Dan Berglund (som gör något kul ihop), Räserbajs, Radioaktiva Räker, Coca Carola, Bad Religion, NoFX och givetvis Kvalster.  Sen på någon liten scen skulle även Judas Priest, Scorpions, Alice Cooper, Bon Jovi, Magnus Uggla, Roxette och annat vi växt upp med få plats.

Om vi blickar lite framåt i tiden, vad inhyser 2022 för bandet?

Varnagel: 2022 har framför allt inhyst Varnagels återkomst efter ca 14 år i träda. Året kommer även (om vinylpresseriet vill)  att innehålla släppet av vår fjärde fullängdare. Och så ett antal spelningar och ytterligare singelsläpp. Hittills har 2022 varit ett grymt Varnagel-år och det är mycket kvar.

Innan vi rundar av för denna gång så brukar vi i sann demokratisk anda be alla banden att ställa en fråga som de själva kommer på. Vilken blir er fråga till er själva?

Varnagel: Är den kommande fullängdaren Varnagels bästa album? 

Svar: Nej, den är bästa hittills. 

Stort tack för intervjun och all lycka i framtiden!
 

Varnagel: Tack själv! Lycka till med webbtidningen! Håll gärna ett öga öppet efter oss i sociala medier (finns på fejjan och Instagram) och på www.varnagel.net där vi samlat diverse videos, vår gigografi, vår merch-försäljning, info om kommande gigs m.m.

https://www.facebook.com/varnagel/