Daniel Persson - Pastor, RIA och Jesu Tjänare

På ”RIA Hela Människan” i Motala så jobbar Daniel Persson som samordnare efter många år som pastor även i Östra Tyskland. Vi tänkte se vad som varit mest välsignat hittills under årens lopp samt vad Jesus har lagt för projekt i framtiden för broder Daniel Persson.

Först av allt, mycket välsignat att du hunnit med så många projekt i Jesu namn under årens lopp. Hur började din resa med Jesus och vad minns du från de tidiga åren i vår frälsares tjänst? 

Jag var mellan 10-11 år när jag tog emot Jesus som min frälsare. Jag är uppvuxen i ett kristet hem, men där, på ett sommarläger blev det så viktigt för mig att ta ett eget beslut att följa Jesus. Det kom från hjärtat. Senare på högstadiet och gymnasiet var jag ivrig att prata om min tro med andra. Ibland blev det rejäla diskussioner, andra gånger djupare samtal. Så även när jag senare jobbade i ett par varuhus, och jag vet åtminstone en kollega som senare kom till tro.

Vad i de tidiga åren med Jesus har du haft mest nytta av även under senare år? 

I stort sett ser jag att Jesus varit med och lett mig. Jag har ju blivit bevarad från mycket i mitt liv. Ett starkt minne är hur Jesus gav mig tröst, kraft och hjälp i sorgen efter mammas bortgång hösten 1974, jag var då 21 år gammal, och sedan fyra år senare när min pappa också gick bort. Tron bar mig i den svåra tiden.

Du har även varit en stor del av ditt liv i Östra Tyskland och i Greiz, en östtysk stad ganska nära den tjeckiska gränsen, som vi var ett gäng som besökte er ett 15-17 tal år tillbaka. Hur hamnade du i Greiz och vad minns du bäst från den tiden? 

Erat besök minns jag ju mycket väl. Ni var ju och hjälpte oss med en del av ombyggnaden av en gymnastiksal till kyrka. Kanske skall tillägga att innan jag hamnade i Östtyskland 9 år efter att järnridån föll, så var jag ett antal år i Västtyskland. Greiz var en tid då vi gick både genom kamp och seger. Intressant var när vi hade den direktsända gudstjänsten i radio. Vi nådde många i hela Östtyskland, det var en sändare som täckte hela området mellan Tjeckien upp till Berlin.

Att jag hamnade i Greiz är en speciell historia. Min frus syster och hennes man hade flyttat till Plauen (ett par mil från Greiz) där de grundande en församling. Vi skulle besöka dem, och strax utanför Plauen passerade vi en vägkorsning där det stod ”Greiz” på vägvisaren. Jag bara kände ”dit skall du”. Jag hade aldrig hört talas om Greiz, men fick sedan veta att det var en stad, att det fanns en församling där som saknade pastor… knappt två år senare  började tjänsten där. Ett konkret exempel på hur Gud leder.

Vad var mest påfrestande under tiden i Greiz och hur hjälpte vår frälsare dig? 

Det var en allvarlig kris i församlingens ledarskap, där en stark person ville ha bort mig därifrån. Under ett halvårs tid var det mycket svårt. Men av församlingens ca femtio medlemmar träffades ett trettiotal till bön varje vecka för att få ett Gudsingripande i detta. Stöd kände jag också från präster och pastorer i stans andra församlingar. Men bönen gjorde mest! Jag kom till en punkt då jag sa till Herren att jag inte tänker kämpa mer, jag överlämnade allt till honom. Det var en känsla av befrielese. Där började också det ena efter det andra att hända som ledde till att svårigheterna fick en lösning och att församlingen fick ett nytt ledarskap.

Greiz var under din period där i en svacka vad gällde exempelvis arbetslösheten. Hur är det nu i dessa tider, finns en ljusning?

Arbetslösheten är fortfarande hög, jag vågar inte nämna siffror men den bör ligga på 17-18%. Stans befolkning minskar ständigt och det såg vi även i församlingen eftersom flera flyttade till Västtyskland för att få jobb. Någon större ljusning är inte  på gång.

Hur står det till med församlingen i Greiz i dag? 

Jag bedömer det som att det inte är så bra. Sedan några år har man hamnat i en osund utveckling där man avgränsar sig starkt från andra kristna och man ser sig själv som mer andlig än andra. Det har även inneburit att man tagit avstånd från församlingsmedlemmar som frågat om den väg nuvarande pastor och ledning slagit in på. Vi är ganska välinformerade efter som min frus systerdotter bor i Greiz med sin familj.

Efter Tysklandstiden vart ledde Jesus dig då?

Efter Greiz kom jag till Muehlhausen, också i Östtyskland men närmare Västtyskland. Där hamnade jag i en kris som jag ärligt sagt orsakade själv. Därför valde jag att avsluta tjänsten och för snart sju år sedan kom vi till Motala. Med Guds hjälp redde jag ut mina problem och kunde uppleva en nystart där jag frimodigt kan tjäna Gud. Bara några månader efter att vi kommit till Motala fick jag vikariat som behandlingsassistent på det stödboende Linköpings Stadsmission driver i Motala, senare var jag även på olika ställen i Linköping hos Stadsmissionen. Med tiden fick jag en fast anställning. I efterhand ser jag Guds ledning då den tjänsten förberedde mig för den tjänst jag nu har på Hela människan RIA. Genom den har jag även kommit ut till en hel del i församlingar runtom Motala där jag fått berätta om arbetet och då även fått predika.

Du har nu haft ansvaret för ”Hela Människan RIA” i Motala som vi förstår det under en period. Hur har tiden på RIA varit? 

Det är en uppgift som jag älskar. Som föreståndare är det klart att det blir en hel del administrativt jobb, men det bästa är möten med människor, samtalen, förbönerna mm. Vi möter ju ständigt människor som lever på skuggsidan i samhället. Vi får möta dem i ”ögonhöjd”, förmedla hopp och uppmuntra till tro på Jesus. Nyligen ledde detta till att jag fick  hjälpa en person att komma till ett kristet behandlingshem.

Det har varit tal om att RIA måste flytta och hitta nya lokaler snart. Har det löst sig med lokalfrågan och hur ser ni på RIA på framtiden? Vad kan utvecklas mera och hur jobbar Jesus med er i verksamheten? 

Vi har fått nya lokaler i ”Gamla stan” i Motala och om ett par veckor förbereder vi flyttningen dit och räknar med att öppna den 7 januari. Vi får tyvärr lägga ner lunchserveringen då det inte går att ha restaurangkök där, men vi kan erbjuda frukost, fika och det kommer att finnas enklare rätter som vi kan värma. Fördelen är att vi kan lägga ännu mer tid på mötet med människorna. En del ser ju mest till den sociala delen av arbetet, men för mig är det viktigt att även ge budskapet om Jesus vidare. Just nu är vi inne i en fas där vi tittar på hur arbetet skall läggas upp framöver. Därför kan jag inte vara så konkret redan nu. Men jag tror att vi längre fram 2020 kommer att komplettera den öppna verksamheten vi nu har med målinriktade grupper. Jag själv och vänner i min närhet ber mycket för att vi skall hitta rätta vägarna här.

Vad i ditt liv med Jesus har varit mest välsignat hittills broder?

Oj! Det var svårt att välja. Men att få vara med och tjäna så andra möter Jesus, det är nog det som ligger längst upp på listan. Sedan följer ju att jag ständigt får se hans omsorg i mitt eget liv.

Vad har varit mest tungt och hur har Jesus hjälpt dig i dessa svackor? 

Tidigt, när jag var 18-19 år kom jag in i en period då tron inte levde. Det förde till att jag knappt var med i kyrkan. Det Jesus använde för att dra mig tillbaka var några av mina vänner som ständigt tog kontakt och uppmuntrade mig att vara med. Det förde till ett nytt möte med Jesus som gjorde mig brinnande på nytt. Sedan kan jag ju nämna om föräldrarnas bortgång och kampen i Greiz. Men jag tror att det som varit mest tungt var den kris jag gick genom innan jag kom till Motala för snart sju år sedan. Men, pris ske Gud, Jesus mötte mig och förde mig ur krisen och in i en härlig gemenskap med honom. Jag är så tacksam för hans verk i mig.

Hur ser du på framtiden och har Jesus lagt något nytt projekt i din själ för de nästkommande åren förutom RIA?

Några nya projekt har jag inte på gång, men jag vill fortsätta tjäna Jesus. Församlingen och speciellt missionen ligger mig varmt på hjärtat. Det är väl det som gjort att jag  idag är med i Pingstkyrkans församlingsledning och att jag är missionsansvarig. Jag har ju egentligen nått pensionsåldern även om jag ännu är yrkesverksam. Jag vill även nämna, även om det inte direkt hör till frågan, att jag är tacksam för mina söner. Båda är gifta och bosatta i Tyskland, en av dem har ett vanligt profant jobb men är aktiv i sin församling där han är lovsångsledare. Min andre son är pastor tillsammans med sin fru i Ruhrområdet där de inom kort kommer att gå in i ett församlingsgrundande uppdrag.

Om du får avrunda med ett Bibelcitat vad skulle det vara?

Tjäna Herren med glädje (Psalm 100:2)!

Stort tack och välsignade fridshälsningar broder!